Vi lärde känna varandra när jag bodde på Heaven redan 2010 och då var vi bara vänner. Han och jag pratade en del och träffades sporadiskt då och då. Han ville gärna att vi skulle träffas i RL för vi hade en bra kemi mellan varandra. Men jag sa konstant nej eftersom han var gift under den tiden i RL och jag vill inte vara delaktig i att eventuellt äventyra ett förhållande vilket alltid är en risk när känslorna finns på ett djupare plan än som bara vänner.
Eftersom jag inte ville träffas i RL så dog vår vänskap ut lite och till slut så skildes vi åt i SL. Men så på sommaren 2011 så snubbla vi på varann igen. På Yadkin av alla ställen. Han brukade inte umgås med svenskar i SL trots att han själv är svensk så tyckte han att det var för mycket drama och skit bland svenskarna. Precis som så många andra av mina svenska vänner i SL tycker, inklusive mig själv. Och därför undviker vi den ankdammen så långt det går.
Vi bestämde oss för att träffas i RL i början av januari 2012 och träffades på Centralstationen. Vi gick iväg och hittade ett mysigt café där vi slog oss ner och pratade och pratade ända tills de skulle stänga. Då var vi tvungna att gå. För mig kändes det pirrigt och spännande, han var en ännu underbarare person i RL än i SL. Och när vi kommit hem igen och loggat in i SL så försökte han få mig att komma över till honom i RL och dricka vin.
Jag kände väl att det inte riktigt var läge. Det var sent och vi hade precis träffats. Vi bestämde dock att vi skulle träffas snart igen. Efter nån månad försökte han föreslå en träff igen. Men då jag precis blivit sjukskriven och mådde otroligt dåligt under den tiden så sköt jag på det. Vi fortsatte dock att ha kontakt i SL och pratade, han hade mycket på jobbet och var rätt sliten om kvällarna.
Men så för ett år sedan så hade jag inte sett honom på ett tag online så jag undrade vart han tagit vägen. Jag kikade in på hans RL facebook och såg en massa "krya på dig" hälsningar och "kämpa vi tänker på dig". Då förstod jag att det hänt något. Efter några dagar när jag kikade in igen så såg jag andra hälsningar som "Vila i frid" och sånt. Då insåg jag det hemska. Han hade lämna jordelivet bara 46 år gammal. Jag blev jätteledsen givetvis och ville veta vad som hänt. Men vem skulle jag fråga? Ingen av hans vänner eller familj visste ju vem jag var. Och då kände jag att livet var så otroligt orättvist. Här har han precis träffat en tjej som han vill lära känna mera och jag kände samma sak för honom.
Öde ville annorlunda dock. Efter ett tag så fick jag ett meddelande från hans syster där hon undra hur jag kände honom och vilken relation vi hade. De hade hittat mitt mobilnummer och våra sms konversationer i hans mobil, och hon såg även att vi var vänner på facebook. Så då fick jag veta att hon hittat honom medvetslös på golvet och att han kämpade på sjukhuset utan att vakna upp till medvetande. Det var en trolig hjärnblödning.
Livet kan förändras fort. Så man ska aldrig ta någon eller något för givet. (Det inser jag speciellt idag, när jag själv haft en turbulent natt i Second life och höll på att förlora en av mina närmaste vänner.)
Vi träffades ofta och dansa ihop jag och Moe. Här är vi på BBW beach club
Och så blev det en del kramar med när vi sågs. Här är vi i butiken jag senare kallade för Moe´s butik. För han tpade mig dit och jag hitta massor med snygga kläder där. De ligger numera i en Moe-mapp.
Då skrattade vi åt den här synen när jag visade honom runt på vampyrsimen jag bodde på. Men vem skulle kunna tro att det skulle slå in bara några år senare.
Vila i frid min fina Moe!
Kram din Helene
