(My friends that told me about the shirts Ziggy and Guyke)
Igår såg jag på facebook hur två av mina vänner hade på sig matchande tröjor och jag förstod att det var för någon välgörenhet. Jag gav en komplimang och då fick jag till svar att jag minsann också kunde få en sådan tröja om jag ville. Och så la de upp en slurl.
Jag fråga om den fanns i tjejversion också då jag inte var så fasligt sugen på killtröja i mesh. Och visst den finns i rosa med svarade dom. Hmm....jag som är allt annat är förtjust i just rosa rynka på näsan. MEN sen fick jag höra att den var mera lavendelfärgad. Så jag tog mig dit och införskaffade en egen.
Det finns även en donationsbox vid tröjorna där du kan donera en slant istället om du inte vill köpa tröjorna. MEN jag rekommenderar istället de som verkligen vill donera pengar till hjälpverksamheten i Filippinerna att donera pengar i RL istället direkt. Då vet du att numren är ok och att pengarna hamnar mera rätt än vad de kanske gör här. Lite skeptisk ska man allt vara.
Vill även du har en sån här tröja så kan du hitta den här http://maps.secondlife.com/secondlife/Zenshi%20South/10/63/22
Så här ser tröjan ut på. Rätt så proper om jag får säga så. Jag tex brukar ALDRIG knäppa en skjorta hela vägen upp varken i RL eller SL, tvärt om så brukar jag nog "råka glömma" att knäppa en knapp för lite.
Det har varit mycket prat om Jantelagen på sistone, jag har själv nämnt den i några kommentarer på bloggar runt om i cyberrymden.
När jag idag fick de 10 punkterna som gäller för Jantelagen framför näsan så känner jag spontant att detta är regler som gäller framför allt bland svenskar i Second life. Och då främst de som varit med från Second Sweden-tiden och som fortfarande umgås flitigt.
Undrar om de har dessa "regler" uppsatta någonstans där de hänger för att påminna sig att följa dom?
Det känns i alla fall som att det är DERAS regler man läser när man ser dom.
Jantelagen:
Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger till något.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.
Nu vet jag att jag trampar många på tårna, men det skiter jag i. Jag VÅGAR säga och skriva vad så många andra som inte umgås med svenskar dagligen eller ofta i Second life redan tycker och tänker. Jag sätter det bara på pränt för att somliga ska inse att det kanske är dax för en förändring i beteendet.
Igår när jag var på Yadkin för ovanlighetens skull så insåg jag en sak. Det finns vildvittror i Second life. De är dock förklädda till shemales i denna värld och har en otroligt dålig klädsmak, skovalen ska vi inte ens gå in på. De skulle behöver gå en kurs i hur man sätter på sig skor i Second life. Någon borde tala om för dessa varelser att man ska ta på sig ALLT som följer med mappen. Men annars beter de sig precis likadana som vildvittror.
Ni minns väl dessa varelser från Astrid Lindgren´s Ronja Rövardotter? De är stora svarta rovfåglar som kraxar och vill klösa alla de ser nere på marken. Blodet ska flyta kraxar de ofta och är riktigt otäcka varelser.
De har en egenhet. När de inte ser någonting så finns det inte längre för dom. Det slutar existera helt enkelt. Då kraxar de "syns inte.....finns inte". Det är med precis detta beteende de går genom SL världen också. Genom att blocka folk som säger emot de eller säger obehagliga sanningar så använder dessa varelser blockfunktionen. Och då "finns" ju inte den människan längre. Det verkar ju behändigt kan tycka. MEN . märk väl att vildvittorna inte fungerar som vi andra avatarer i SL.När vi sätter någon på blocklistan så slutar vi att bry oss om den personen.
Så fungerar inte dessa vildvittror. De tar alla chanser de kan att skriva spydigheter i local, på bloggar eller på sina egna facebook väggar så fort dessa blockade avatarer gör eller säger något som inte passar dessa odjur. Allt för att nedvärdera och smutskasta dessa deras självutnämnda "fiender".
Det är inte många som ser deras rätta jag utan de gör allt för att dölja att de egentligen är vildvittror. De försöker med alla medel att vara klämkäcka och dra dåliga vitsar i local som ingen fattar. Allt för att försöka dra uppmärksamheten ifrån sig själva.
Men i själva verket är det ofta de själva som drar igång de olägenheter de hamnar i. Jag tror att de genom åren på Second life har blivit sämre och sämre på att vara just vildvittror och blivit mera som SL avatarer är mest. De ser fast de inte SKA eller VILL se.
Mitt råd till dessa vildvittror är att försöka gå tillbaka till sitt ursprung. Dvs "syns inte.....finns inte". För OM de bara gjorde så att när blockfunktionen slagit in så är personen verkligen luft fullt ut. Då låter man bli att bry sig om vad personen gör eller säger i alla världar. Den lixom slutar att existera helt och fullt. Om vildvittrorna lydde detta råd skulle de genast märka hur lugnt och fridfullt deras liv i Second life skulle bli.
Den här simen tog mig tillbaka till min barndom. Kunde inte motstå att ta lite bilder och dela med mig av till er mina bloggläsare.
Så svenskt det känns med denna bilden. Minns då vi hyrde stuga några år och det såg ut ungefär så här då vi gick till stranden där vi badade. Några toaletter och omklädningsrum och en lite kiosk/handel.
Den här får mig att tänka på inloppet till hamnen i stan där min mamma växte upp.
I SL hittade jag en liten söt stuga jag ville testa poser i. Så otroligt söt.
Skön lite soffa inuti med lite cuddleposer i. Men då jag var själv så fick jag testa en som inte var så dirty för bilden.
...Man kunde både läsa, dricka och göra lite annat i stolarna. Här läser jag...och vad jag har i handen.....eehh...haha inget..... *S*
Vid husen kunde man slänga upp benen på bordet och bara njuta som en äkta sjöfru som väntar på sin sjöman att komma hem igen.
Vill man kan man även sätta sig och fiska lite.
Lite undanskymt hittade jag denna handduk som någon glömt kvar, men den gick bra att ligga på med. Förstår varför man väljer en sån här plats. Den är perfekt att sola topless på.
En bit bort där det var mera växlighet hitta jag den här bänken och la mig och vilade lite till bäckens porlande i bakgrunden. Riktigt rofyllt.
Efter ett tag fick jag sällskap av Andy som ville se mitt nya fynd till sim. Vi hitta en haj som nån fångat. Antar det finns många fula fiskar runtomkring denna sim. Tur att någon fångat en iallafall. Jag ville sticka kniven i den lite för att känna hur det känns.
Sen var det Andys tur att få karva lite. Jag rörde om i en sörja lite under tiden som stod i en tunna. Vet inte vad det var men nåt skit var det.
Efteråt satte vi oss båda med benen på bordet och njöt av fångsten som någon fångat. Och ja kniven var givetvis till hajen inget annat. Jag är en fredlig kicka det borde ni veta vid det här laget. Och de bästa vapnet är ändock pennan eller som i detta fall datorn. :)
Idag skulle min SL-vän Moe Hirano fyllt 47 år i RL om han fått leva. Hans jordeliv slutade för nästan precis ett år sedan, bara 2 dagar efter sin födelsedag.
Vi lärde känna varandra när jag bodde på Heaven redan 2010 och då var vi bara vänner. Han och jag pratade en del och träffades sporadiskt då och då. Han ville gärna att vi skulle träffas i RL för vi hade en bra kemi mellan varandra. Men jag sa konstant nej eftersom han var gift under den tiden i RL och jag vill inte vara delaktig i att eventuellt äventyra ett förhållande vilket alltid är en risk när känslorna finns på ett djupare plan än som bara vänner.
Eftersom jag inte ville träffas i RL så dog vår vänskap ut lite och till slut så skildes vi åt i SL. Men så på sommaren 2011 så snubbla vi på varann igen. På Yadkin av alla ställen. Han brukade inte umgås med svenskar i SL trots att han själv är svensk så tyckte han att det var för mycket drama och skit bland svenskarna. Precis som så många andra av mina svenska vänner i SL tycker, inklusive mig själv. Och därför undviker vi den ankdammen så långt det går.
Vi bestämde oss för att träffas i RL i början av januari 2012 och träffades på Centralstationen. Vi gick iväg och hittade ett mysigt café där vi slog oss ner och pratade och pratade ända tills de skulle stänga. Då var vi tvungna att gå. För mig kändes det pirrigt och spännande, han var en ännu underbarare person i RL än i SL. Och när vi kommit hem igen och loggat in i SL så försökte han få mig att komma över till honom i RL och dricka vin.
Jag kände väl att det inte riktigt var läge. Det var sent och vi hade precis träffats. Vi bestämde dock att vi skulle träffas snart igen. Efter nån månad försökte han föreslå en träff igen. Men då jag precis blivit sjukskriven och mådde otroligt dåligt under den tiden så sköt jag på det. Vi fortsatte dock att ha kontakt i SL och pratade, han hade mycket på jobbet och var rätt sliten om kvällarna.
Men så för ett år sedan så hade jag inte sett honom på ett tag online så jag undrade vart han tagit vägen. Jag kikade in på hans RL facebook och såg en massa "krya på dig" hälsningar och "kämpa vi tänker på dig". Då förstod jag att det hänt något. Efter några dagar när jag kikade in igen så såg jag andra hälsningar som "Vila i frid" och sånt. Då insåg jag det hemska. Han hade lämna jordelivet bara 46 år gammal. Jag blev jätteledsen givetvis och ville veta vad som hänt. Men vem skulle jag fråga? Ingen av hans vänner eller familj visste ju vem jag var. Och då kände jag att livet var så otroligt orättvist. Här har han precis träffat en tjej som han vill lära känna mera och jag kände samma sak för honom.
Öde ville annorlunda dock. Efter ett tag så fick jag ett meddelande från hans syster där hon undra hur jag kände honom och vilken relation vi hade. De hade hittat mitt mobilnummer och våra sms konversationer i hans mobil, och hon såg även att vi var vänner på facebook. Så då fick jag veta att hon hittat honom medvetslös på golvet och att han kämpade på sjukhuset utan att vakna upp till medvetande. Det var en trolig hjärnblödning.
Livet kan förändras fort. Så man ska aldrig ta någon eller något för givet. (Det inser jag speciellt idag, när jag själv haft en turbulent natt i Second life och höll på att förlora en av mina närmaste vänner.)
Vi träffades ofta och dansa ihop jag och Moe. Här är vi på BBW beach club
Och så blev det en del kramar med när vi sågs. Här är vi i butiken jag senare kallade för Moe´s butik. För han tpade mig dit och jag hitta massor med snygga kläder där. De ligger numera i en Moe-mapp.
Då skrattade vi åt den här synen när jag visade honom runt på vampyrsimen jag bodde på. Men vem skulle kunna tro att det skulle slå in bara några år senare.
Det var ett tag sedan som Second Norway hade ett pyjamasparty nu tror jag. Jag var på pyjamasparty på deras klubb i slutet av september 2011 så det är hög tid att ha ett nu igen tyckte jag.
Därför tänkte jag ikväll släppa loss på Gennis music bar och bjuda på massa sköna låtar med sov och natt-tema.
Klockan 22.00 börjar vi och sen kör vi så länge vi orkar och vill. Så rota fram ditt finaste nattplagg och ta med ett glatt och dramafritt humör och kom och skaka lite rumpa med mig och alla underbara norrmän i baren. Här är en direktlänk till klubben : http://slurl.com/secondlife/Vest/216/156/23
Så här såg det förresten ut förra gången vi hade pyjamasparty i Second Norway, då var det Dj Tor som var kvällens dj. Ikväll hoppas jag att han kommer som gäst och festar med oss. Han har lovat att försöka om inte RL kom emellan.
Det var en salig blandning av svenskar och norrmän den gången, och så galet kul. Hoppas vi kan få till det likadant ikväll.
Dj Tor var rädd för spökena under sin säng så han hade med sig både gossedjuret och ficklampa.
I slutet av maj 2012 fick jag nog av de trista pekfingrarna så fort jag eller någon annan försökte posta svenska event i norska chatten, och norska event i svenska chatten. Detta eviga tjat om att det bara var event som rörde just den gruppen och de specifika personerna i den etc. Det hade länge pratats om att folk ville ha en grupp där de kunde annonsera lite mera fritt.
Så jag pratade med mina norska vänner Tor Gant och Stigdesign Andretti om att man egentligen borde skapa en helt ny grupp för hela norden. Där kunde man nå ut med event, och andra budskap till flera än bara just sina landsmän. En utmärkt idé tyckte båda två och de var självklart med på noterna.
Vi började brainstorma sent en natt i maj och skapade så våran "Nordic United" grupp. Stolta som få!
Och tänkte att NU ska vi väl ändå kunna få eventskapare att nå ut till flera än till endast en liten enskild skara. Nackdelen med många grupper är ju just att de endast är för de som är medlemmar. Det skulle ju även våran grupp bli MEN med skillnaden att det var både för svenska, norska, danska, finska och islänska eventmakare samt utlänska så klart. Och även för klädskapare eller andra tillverkare i SL som skulle kunna promota sina skapelser och rörelser i gruppen.
Alla var vi överens om att det inte skulle var för många regler men enkla sådan som alla skulle kunna ta till sig och följa. Egentligen regler som borde vara självklara för ALLA som skriver offentligt i SL. Men av någon konstig anledning finns det alldeles för många konstiga typer som slänger ur sig elakheter och olämpliga saker bara för att de tror sig vara så jäkla skyddade på nätet.
Mitt motto är att vara mot andra som man själv vill bli behandlad. Det borde gälla rent allmänt i hela SL. Visa respekt så får du respekt tilllbaka. Men visar du en attityd och otrevlighet så får du oftast detsamma tillbaka. Vilket föredrar du?
RULES
No Spam.
No immature behavior
No money begging.
Event posting etc only every 30 min.
Som sagt inte många regler och inte heller ogenomförliga. Men ofta ser jag tyvärr folk som slänger ut sig otrevligheter mot varann, spydigheter, för att skapa oreda etc. Att man diskuterar och har olika åsikter är en helt annan sak men glåpord och försök att trycka ner andra är INTE okej i våran grupp. Det är dock välkommen att diskutera saker i en gruppchatt på en vuxen nivå. Jag älskar själv att diskutera olika ämnen.
Vi som skapat denna grupp är alltså (för er som ÄNNU inte tycks fattat detta) är VI:
Från vänster, Tor Gant, Helene Dragoone och Stigdesign Andretti/The Stig.
Vi är alla tre både ägare och moderatorer i gruppen. Beslut tas gemensamt om det är nåt som ska ändras eller om det sker något större som hänt just i gruppen.
Vi har i daxläget sammanlagt 176 st medlemmar, som är fördelade som följer.
61 st svenskar
41 st norrmän
27 st danskar
0 st finländare
4 st islänningar
4 st Annan nationalitet
Resten oregistrerat landtillhörighet
Vi skulle gärna vilja sätta landtillhörighet på ALLA så statistiken blev mera rätt. MEN det är dessvärre upp
till de som blir medlemmar att höra av sig så de får en tag för sitt land. Så läser du detta och saknar en sån så skicka ett im till någon av oss tre så fixar vi det åt er. Har ni även vänner som vill bli medlemmar så kan ni givetvis själva bjuda in de till våran grupp lätt som en plätt på fliken "members and roles" och klicka på invite.
Nu hoppas jag att jag upplyst iallafall NÅN eller NÅGRA med vad våran grupp innebär och vem som äger den.
Har ni frågor så bara skicka ett IM till Tor Gant, Helene Dragoone eller Stigdesign Andretti så ska vi hjälpa dig och svara snarast möjligt.
Jag brukar skummar igenom grupper, vänners profilers, fd vänners profiler i Second life lite då och då när jag inte har så mycket för mig. Det ger en rätt bra bild om det hänt något nytt runt omkring mig som jag behöver känna till. Ibland är det kul att överraska folk med att man har koll på vad som är nytt i profilen etc.
Blir själv glad när folk uppmärksammar det jag skriver i min profil. Den uppdateras lite då och då. Överlag tycker jag nog att folk är lite för dåliga på att uppdatera sina profilen. Det är ju lixom folks första informationskälla om dig, och varför inte då utnyttja den så gott det går för att försöka locka läsaren att se vem du är.
Men ibland snubblar man över information som man nog kanske egentligen inte vill ha eller som gör en ledsen. För då inser man att livet går vidare och andra låter det ske medans jag kanske inte riktigt hängt med i samma takt. Jag har inte gått vidare i samma fart som den personen. Visst vi är alla olika men det får en ibland att stanna upp och tänka efter.
Jag råka ut för ett sånt ögonblick ikväll och det gjorde mig ledsen. Vet att jag inte borde bli det för egentligen HAR jag gått vidare....trodde jag. Men det jag läste de få rader gjorde mig tveksam till varför jag reagerade som jag gjorde. Ägaren av profiler hade uppenbarligen gått vidare, det stod svart på vitt.
Så varför blev jag då ledsen och lät tårarna falla??
Det kanske är så enkelt att jag kanske inte riktigt har släppt mina känslor för denna person, utan när jag läste denna information så vaknade något till liv. Det högg till i hjärtat bokstavligen när jag läste dessa rader. Jag vill inte reagera så det säger mitt sunda förnuft för det är ju över, MEN hjärta och hjärna samarbetar ju inte alltid som alla vet.
Så hjärnan säger till mig..."tramsfia, du har gått vidare", medans mitt hjärta fick sig en snyting och de sköra såren som nyss börjat läka revs upp igen och bildade tårar i mina ögon och sorg i hela kroppen. Varför förstår jag egentligen inte, MEN allt går inte alltid att förklara.
Den här personen betydde och betyder väl mera för mig än vad jag trodde. Nu när det gått några månader sen vi gick skilda vägar så har jag hunnit sakna min vän enormt mycket. Det jag saknar mest den lugnande effekt han hade på mig, hur jag alltid kunde prata med honom om ALLT. Hur roligt vi hade tillsammans, och hur mycket vi faktiskt hade gemensamt, ifrån båda liven. Och inte minst hur bra han fick mig att må den korta tiden som vi utvecklade vår vänskap till något mera.
Ja jag saknar dig enormt mycket och nu när jag såg att du gått vidare i känslolivet så blev jag ledsen, även om jag inte har nån anledning till det. Det kanske beror på det sättet som vi skildes åt. Det känns så orättvist att jag inte fick min chans. Och så tänker jag vad har hon som inte jag har!?
Livet ska inte vara lätt i någon av världarna......
Hörde den här ikväll när jag läste din profil och den fick mig att gråta....
