Jag brukar skummar igenom grupper, vänners profilers, fd vänners profiler i Second life lite då och då när jag inte har så mycket för mig. Det ger en rätt bra bild om det hänt något nytt runt omkring mig som jag behöver känna till. Ibland är det kul att överraska folk med att man har koll på vad som är nytt i profilen etc.
Blir själv glad när folk uppmärksammar det jag skriver i min profil. Den uppdateras lite då och då. Överlag tycker jag nog att folk är lite för dåliga på att uppdatera sina profilen. Det är ju lixom folks första informationskälla om dig, och varför inte då utnyttja den så gott det går för att försöka locka läsaren att se vem du är.
Men ibland snubblar man över information som man nog kanske egentligen inte vill ha eller som gör en ledsen. För då inser man att livet går vidare och andra låter det ske medans jag kanske inte riktigt hängt med i samma takt. Jag har inte gått vidare i samma fart som den personen. Visst vi är alla olika men det får en ibland att stanna upp och tänka efter.
Jag råka ut för ett sånt ögonblick ikväll och det gjorde mig ledsen. Vet att jag inte borde bli det för egentligen HAR jag gått vidare....trodde jag. Men det jag läste de få rader gjorde mig tveksam till varför jag reagerade som jag gjorde. Ägaren av profiler hade uppenbarligen gått vidare, det stod svart på vitt.
Så varför blev jag då ledsen och lät tårarna falla??
Det kanske är så enkelt att jag kanske inte riktigt har släppt mina känslor för denna person, utan när jag läste denna information så vaknade något till liv. Det högg till i hjärtat bokstavligen när jag läste dessa rader. Jag vill inte reagera så det säger mitt sunda förnuft för det är ju över, MEN hjärta och hjärna samarbetar ju inte alltid som alla vet.
Så hjärnan säger till mig..."tramsfia, du har gått vidare", medans mitt hjärta fick sig en snyting och de sköra såren som nyss börjat läka revs upp igen och bildade tårar i mina ögon och sorg i hela kroppen. Varför förstår jag egentligen inte, MEN allt går inte alltid att förklara.
Den här personen betydde och betyder väl mera för mig än vad jag trodde. Nu när det gått några månader sen vi gick skilda vägar så har jag hunnit sakna min vän enormt mycket. Det jag saknar mest den lugnande effekt han hade på mig, hur jag alltid kunde prata med honom om ALLT. Hur roligt vi hade tillsammans, och hur mycket vi faktiskt hade gemensamt, ifrån båda liven. Och inte minst hur bra han fick mig att må den korta tiden som vi utvecklade vår vänskap till något mera.
Ja jag saknar dig enormt mycket och nu när jag såg att du gått vidare i känslolivet så blev jag ledsen, även om jag inte har nån anledning till det. Det kanske beror på det sättet som vi skildes åt. Det känns så orättvist att jag inte fick min chans. Och så tänker jag vad har hon som inte jag har!?
Livet ska inte vara lätt i någon av världarna......
Hörde den här ikväll när jag läste din profil och den fick mig att gråta....
Saknar oss.....
Kram
Helene
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar